Lågmäld fantasy

Jag har en förkärlek för att citera ur texter och jag upptäckte nyligen att delar av låttexten till "Dreaming Girl" av Bel Canto stämde ganska bra in på min senaste serie "Med andra ögon". Därför kunde jag inte låta bli att göra en slags framsidesbild till serien med citatet ifråga (och här har jag färglagt den lite slarvigt i photoshop. I fanzinet kommer den vara svartvit med skrafferingar och sånt).

En tredjedel av serien är färdigtuschad nu. Jag tar det rätt lugnt eftersom jag inte direkt har nån dead line att passa. Det är inte lika stressigt att komma ut med ett nytt fanzine när man snart ska komma ut med en hel seriebok. Visst, jag skulle kanske kunna svänga ihop Agnosis #6 i tid till bokmässan i Göteborg om jag verkligen ligger i, men... Nja, vi får se...

"Med andra ögon" utspelar sig som sagt på 1700-talet, men den är nog snarare att räkna som fantasy än som historical fiction. Lite grand i samma anda som mina tidigare serier "Mors vincit omnia" och "Gloria sit masturbationi". Lågmäld fantasy skulle man kanske kunna säga. Mänsklig vardag blandad med små övernaturliga inslag. Det är inte direkt några andra serier som fungerat som förebilder, utom möjligtvis Castle Waiting. Min främsta inspiration var nog dock Inger Edelfeldts novell "Som man lär sig sånger" (i samlingen Rit) samt romanen En annorlunda barndom av Iris Johansson som berättar om en autistisk flickas uppväxt på 1950-talet.

Jag ville teckna karaktären Mara i en lite annorlunda stil eftersom hon inte är mänsklig (och kanske inte ens verklig). Det blev en återgång till den teckningsstil som jag hade innan jag började ägna mig mer åt vardagsrealism.

När det gäller övernaturliga inslag tycker jag egentligen bäst om sådana som inte bekräftar någon speciell religion. Att det är mångtydigt och öppet för flera tolkningar, så att säga (vilket påminner mig om hur besviken jag blev över första avsnittet av Babylon 5 - The lost tales, "Voices in the dark", men mer om det någon annan gång). Det är något som jag haft i bakhuvudet när jag gjorde "Med andra ögon", men jag är lite osäker på hur resultatet egentligen blev. Det får läsarna sedan bedöma.

/Li

Med andra ögon

Min 1700-talsserie är färdigskissad! Den har till och med ett namn nu. "Med andra ögon". Som synes har jag inte kunnat låta bli att tuscha lite på den. Ovanstående bild är ett bra exempel på där Patrik har hjälpt mig med bakgrunden. Han har en märklig talang för att teckna just byggnader och korrekta perspektiv, så klosterruinen är givetvis hans skapelse. Sedan har jag bara fyllt på med växtlighet runt omkring.

För den som är väl insatt i Sveriges historiska lämningar kommer det nog te sig rätt uppenbart att Alvastra kloster i Östergötland är förebilden för ruinen i serien. Jag skaffade massor med bra bilder av platsen, eftersom jag hade föresatt mig att ambitiöst teckna alla bakgrunder själv. Jag kan nämligen teckna byggnader ganska hyggligt (eller åtminstone acceptabelt) ifall jag har foton att gå efter. Snart slog det mig dock att klostret förstås befann sig i ett inte fullt så förfallet skick på 1700-talet som det gör idag, så bilderna var inte till så stor hjälp. Om man sedan råkade ha besök av en person som har äldre arkitektur som ett av sina nördiga intressen, så var det lika bra att låta stoltheten falla.

Jag och Patrik kompletterar varandra ovanligt bra på den punkten. Han har inga problem med byggnader och perspektiv (som han ibland kan teckna direkt ur huvudet), men är totalt blockerad när det gäller att teckna människor och mer runda former. Min styrka ligger istället i karaktärerna och deras minspel, och skogsmiljöer är något av det enklaste som finns, men hus och rumsperspektiv? Jag får liksom inga tydliga bilder i huvudet. Bakgrunder är något man tecknar av nödvändighet, för att det ska se snyggt ut, inte för att det är roligt.

Ibland känns det lite dumt att jag kör med en så pass ren och konventionellt snygg stil. Då måste man ju liksom teckna allting snyggt. Har man däremot en mer naivistisk eller konstnärligt experimentell stil gör det ingenting ifall man har ett hus eller en bil i bakgrunden som är helt åt helvete fel. Men det är väl bara att kämpa på och göra så gott man kan (och när det inte blir bra nog, skaffa hjälp av arkitekturnördar).

/Li