onsdag 12 december 2007

Koncentrat av mänskliga tillkortakommanden

Adrian Tomine är en av mina absoluta favoritserieskapare. Jag tycker att han både är en oerhört skicklig berättare och tecknare (möjligtvis kan man anmärka på att hans stil ibland känns aningen stel och realistisk och att lite mer expressiva ansiktsuttryck inte skulle vara i vägen i de situationer då karaktärerna känner riktigt starkt). En annan sak som jag gillar med Tomines serier är att de påfallande ofta handlar om personer som avviker från omgivningen, som inte riktigt fungerar socialt eller är vad många skulle kalla för "misslyckade".

Shortcomings är, så vitt jag vet, Tomines första serieroman (nu använder jag ordet serieroman i betydelsen av att det är en enda, lång, sammanhållande berättelse, till skillnad från hans tidigare novellsamlingar. Men jag är lite osäker på vad som egentligen karaktäriserar en serieroman). Handlingen kretsar kring Ben Tanaka som på ytan har ett ganska "lyckat" liv. Han har anställning vid en biograf och bor tillsammans med den fasta flickvännen Miko. Redan från början blir man dock medveten om att situationen är rätt skör och håller på att falla sönder. Ben har en överdrivet kritisk och okänslig attityd, och verkar dessutom ha en lite fetischistisk dragning till det vita västerländska skönhetsidealet, varav hans flickvän gör en väldigt stor sak av i synnerhet det senare. Ingen i berättelsen är egentligen skildrad som helt sympatisk.
Ett koncentrat av mänskliga tillkortakommanden.

Nu får det vara nog med realism. Nästa gång blir det Age of Bronze och The Portent.

/Li

tisdag 11 december 2007

BOP

Egentligen kanske jag borde avliva den här bloggen, med tanke på hur sällan som jag tar mig tid att uppdatera den. Att Joacim nästan aldrig skriver i den heller gör inte saken bättre (och det var ju det som var själva poängen med att vara två om bloggen, att den därigenom skulle uppdateras tillräckligt ofta). Det senaste som jag läst i serieväg är i alla fall Box Office Poison av Alex Robinson och Shortcomings av Adrian Tomine. Jag får väl säga att jag blev rätt fäst vid båda.

Box Office Poison
är ett imponerande verk på strax över sexhundra sidor och följer en grupp mer eller mindre unga människors liv i New York. Det är små berättelser om vardagens umbäranden, om kärlek, relationer, påfrestande jobb, framtidsdrömmar och jobbiga förflutna. Det hela känns trovärdigt. Robinson har onekligen känsla för dialoger och karaktärerna är porträtterade med tillräckligt stort djup och oemotståndlig charm för att göra berättelserna intressanta (att ett par av dem dessutom är serietecknare gör det än mer charmigt ur min synvinkel). Jag kan annars lätt betrakta historier som endast handlar om vardagliga, mänskliga relationer, utan några mer filosofiska inslag, som mindre intressanta. Men Box Office Poison är en rekommenderad läsupplevelse.

Shortcomings härnäst...

/Li