Magisteruppsats om seriemediet i bibliotekspressen

Idag var jag och lyssnade på ett slutseminarium för magisteruppsatser. Det ingick som ett obligatoriskt moment i kusen som jag läser, men just denna uppsats (som för övrigt var skriven av Magnus Johansson) var intressant eftersom den handlade om hur seriemediet presenterats i bibliotekspressen 1960-1999. Det verkar stämma ändå som en av mina lärare sa; att varje årskull på bibliotekshögskolan brukar ha en handfull serienördar.
Johansson hade gått igenom tre bibliotekstidskrifter, Biblioteksbladet, Bibliotek i Samhälle och Barn och Kultur, och granskat alla artiklar och recensioner som tog upp serier under ovan nämnda år, vilket sammanlagt var över hundra stycken. Ett synnerligen gediget arbete.

Resultatet visade att de negativa omdömena befann sig i majoritet under 60- till 80-talet, även om det samtidigt nästan alltid funnits en acceptans av seriemediets potential. Kritiken var ofta ideologisk och rörde de värderingar som serierna sades förmedla (våldsromantik, rasism, förlegad kvinnosyn, etc). Som vanligt var det omtanken om det uppväxande släktet som stod i fokus. Serieläsning kunde enligt vissa leda barnen till våld, kriminalitet och pornografikonsumtion. Serier klumpades även ofta samman med "skräpkultur" och ställdes som motsats till den goda läsningen av böcker. Författaren jämförde detta med den låga status som romanen länge innehade i förhållande till dramer och lyrik, innan den slutligen blev fullt accepterad under 1800-talet.

Under 90-talet avtog kritiken och en mer positiv syn på serier verkar ha etablerats (dessutom var det nu istället videovåld och dataspel som var de nya hoten mot barn och ungdomar). Det faktum att serier är något som även kan vara riktat till vuxna verkar även ha framgått lite tydligare på senare år.
Författaren tillade att de flesta som engagerat sig i seriefrågan inte kommit från biblioteksvärlden och ställde sig frågan ifall bibliotekarier generellt sett var ett ovanligt oengagerat släkte, vilket väckte en del munterhet från åhörarna. Men det var ju något som man bara kunde spekulera kring...

/Li