Sexserier

Under SPX passade jag även på att köpa Drift, Liv Strömquists och Jan Bieleckis feministiska sexserie, vilket för mig över till en fråga som jag funderat mycket på. Hur bedömer man egentligen sexserier? Det främsta syftet med sådana serier får ju sägas vara att verka sexuellt upphetsande. Är det i så fall graden av kåthet som ska utgöra kriterium för om en sexserie är bra eller inte? Eller kan en sexserie som har snygga teckningar och en genomtänkt handling, och som man därmed kanske mest uppskattar ur skönlitterär synpunkt, även betecknas som bra?

Jag får väl erkänna att jag personligen har lite svårt för att bli speciellt upphetsad av sex i serieform. Ska jag utgå från kåthetskriteriet blir det alltså inte många sexserier som i mina ögon är bra och det är ju lite sorgligt. Liknande problem uppstår med sexnoveller. Jag har en tendens att sätta igång och analysera texten istället för att bara läsa den. Och jag kan störa mig så in i helvete på en del ordval och beskrivningar. Kanske en skada från litteraturvetenskapen.

Nu är ni förstås nyfikna på att få veta vad jag tyckte om Drift. Jag tycker att den är ett bra initiativ. Teckningsstilen med sina skarpa kontraster i svart och vitt tilltalar mig estetiskt och handlingen känns alltid tillräckligt intressant. Det är även roligt att dessa queerfeministiska eskapader utspelar sig i en fiktiv 50-talsvärld, då detta decennium för mig i första hand står för konformitet. Däremot har jag aldrig varit intresserad av det mansideal som presenteras och det bidrar väl till viss del att kåtheten inte vill infinna sig. Muskulösa kroppar som dessutom är iklädda 50-talsmundering... Tråkigare än så kan det nästan inte bli för min del. Men som sagt, smaken är olika och Drift är ett bra initiativ.

/Li Österberg